Magnuz.se Stjärnhimlens Stjärnbildsgrupper

Magnuz.se - Astronomi - Stjärnhimmelsvyer - Havet

Magnuz of Sweden astronomiska vyer av stjärnbildsgrupper med färgkodade (mörkröda) stjärnbilder för att visa olika upphovsmän eller förekomst i olika mytologiska grupper.

Vyerna är riktade mot norra himmelspolen med prim uppåt (0h +90°) och södra himmelspolen med anti uppåt (0h -90°).

Vardera av de två vyerna finns i två varianter, den ena med bara stjärnorna och de färgkodade bakgrunderna, och den andra med stöd i form av stjärnbildernas förkortade namn, de linjer man kan rita mellan stjärnorna för att märka ut stjärnbilden, det s.k. ekvatoriella koordinatnät som man brukar använda för att ange himlakroppars läge på stjärnhimlen, uppdelat i 24 klyftor om 15° av rektascensionens 24 timbågar som sträcker sig från den himmelska nordpolen till den himmelska sydpolen, och i 18 skivor om 10° av deklinationens cirkelbågar parallella med den himmelska ekvatorn, den s.k. ekliptikan som markerar Solens årliga skenbara vandring över stjärnhimlen genom de 12 stjärnbilder som ingår i zodiaken och som ligger till grund för astrologi och horoskop, och den s.k. galaktiska ekvatorn som markerar den skiva av stoft, gas och unga, ljusstarka stjärnor som sträcker sig ut från "midjan" på vår egen galax Vintergatan.


Innehåll

Innehåll på den här sidan.

Upp


Vyer

Hemisfärvyer av stjärnhimlen.
Klicka på vyerna för fullstora (2048x2048), zoombara bilder.


Upp


Teckenförklaringar

Förklaring av tecken på vyer av stjärnhimlen.

Färger

Färger på vyer av stjärnhimlen.

Upp


Stjärnbilder

Stjärnbilder på vyer av stjärnhimlen.

Upp


Bakgrund

Bakgrund och historik om grupper av stjärnbilder.

Människan har så länge man kan spåra haft ett behov och en förmåga att se mönster och hierarkier, och ibland att skapa dem även där det inte finns något egentligt underlag för dem. Det har därför varit naturligt att hitta asterismer (figurer av stjärnor) och skapa stjärnbilder (formaliserade grupper av stjärnor) på natthimlen. Dessa har ofta också grupperats i hierarkier baserade på deras mytologiska kopplingar, men kan också grupperas efter t.ex. sina upphovsmän eller -kvinnor.

Ofta talar man om de klassiska eller antika stjärnbilderna, och menar då ofta de 48 som finns uppräknade i den egyptisk-grekiske matematikern, astronomen, astrologen, geografen och musikteoretikern Klaudius Ptolemaios (ca 100-170), verksam i Alexandria, avhandling Almagest (ca 150): Andromeda (And), Örnen (Aql), Vattumannen (Aqr), Altaret (Ara), Argo Navis (Arg, 1755 uppdelad i de 3 stjärnbilderna Kölen Car, Akterskeppet Pup och Seglet Vel), Väduren (Ari), Kusken (Aur), Björnvaktaren (Boo), Stenbocken (Cap), Kassiopeia (Cas), Kentauren (Cen), Kepheus (Cep), Valfisken (Cet), Stora hunden (CMa), Lilla hunden (CMi), Kräftan (Cnc), Södra kronan (CrA), Norra kronan (CrB), Bägaren (Crt), Korpen (Crv), Svanen (Cyg), Delfinen (Del), Draken (Dra), Lilla hästen (Equ), Eridanus (Eri), Tvillingarna (Gem), Herkules (Her), Vattenormen (Hya), Lejonet (Leo), Haren (Lep), Vågen (Lib), Vargen (Lup), Lyran (Lyr), Ormbäraren (Oph), Orion (Ori), Pegasus (Peg), Perseus (Per), Södra fisken (PsA), Fiskarna (Psc), Skorpionen (Sco), Ormen (Ser), Pilen (Sge), Skytten (Sgr), Oxen (Tau), Triangeln (Tri), Story björnen (UMa), Lilla björnen (UMi) och Jungfrun (Vir). Dessa 48 stjärnbilder är dock bara ett urval av alla de som fanns under antiken, varierande med plats och tid, ofta baserade på personliga, lokala, regionala eller nationella myter eller variationer av myter, ofta baserade på muntlig tradition, upprätthållen av lokala eller kringvandrande, mer eller mindre professionella sagoberättare under hundratals eller tusentals år, innan de nedskrevs.

Efter medeltiden började europeiska astronomer bygga vidare på det antika arvet som till stora delar förlorats efter Romerska rikets fall men som återfåtts i sammanställd, bearbetad, ibland kompletterad och omarbetad form från araberna, huvudsakligen i samband med den kristna återerövringen av den iberiska halvön (Spanien och Portugal). Nya stjärnbilder lades till i områden av stjärnhimlen där det saknades ljusstarka asterismer, sydliga områden osynliga från Europa och dåligt kända av antikens astronomer/astrologer, eller där det passade att dela upp antika stjärnbilder eller åtminstone stjäla stjärnor från dem till nya stjärnbilder. De antika asterismerna Berenikes hår, ofta sedd som Lejonets svanstofs, och Räven, ibland sedd som en del av Svanen, formaliserades, skeppet Argo Navis delades upp i Kölen, Akterskeppet och Seglet, Björnvaktarens (eller Oxdrivarens) käpp eller påk blev hans Jakthundar, Lejonet fick sin partner eller unge Lilla lejonet, och många stjärnbilder i den nya tidens anda tillkom, baserade på främst teknik, exotism (i upptäcktsfärdernas spår) och zoologi.

Det är fyra europeiska astronomer som främst har fått äran av att sätta dessa nyare stjärnbilder på den himmelska kartan, om än inte alltid varit deras ursprungliga upphovsmän. Tysken Kaspar Vopel (1511-1561) bidrog med en stjärnbild (1536) på egyptologiskt tema: Berenikes hår (Com). Nederländaren Petrus Plancius (1552-1622) bidrog med 15 stjärnbilder (1592-1613) på exotiskt huvudtema: Paradisfågeln (Aps), Giraffen (Cam), Kameleonten (Cha), Duvan (Col), Södra korset (Cru), Svärdfisken (Dor), Tranan (Gru), Lilla vattenormen (Hyi), Indianen (Ind), Enhörningen (Mon), Flugan (Mus), Fenix (Phe), Södra triangeln (TrA), Tukanen (Tuc) och Flygfisken (Vol). Polacken Jan Hevelius (1611-1687) bidrog med 7 stjärnbilder (1684-1690) på zoologiskt huvudtema: Jakthundarna (CVn), Ödlan (Lac), Lilla lejonet (LMi), Lodjuret (Lyn), Skölden (Sct), Sextanten (Sex) och Räven (Vul). Fransmannen Nicolas Louise de Lacaille (1713-1762) bidrog med 15 stjärnbilder (1752-1763) på tekniskt huvudtema: Luftpumpen (Ant), Gravstickeln (Cae), Cirkelpassaren (Cir), Ugnen (For), Pendeluret (Hor), Taffelberget (Men), Mikroskopet (Mic), Vinkelhaken (Nor), Oktanten (Oct), Påfågeln (Pav), Målaren (Pic), Kompassen (Pyx), Rombiska nätet (Ret), Bildhuggaren (Scl) och Teleskopet (Tel). Han delade också 1755 upp det otympliga skeppet Argo Navis i de 3 stjärnbilderna Kölen (Car), Akterskeppet (Pup) och Seglet (Vel). En del av stjärnbilderna publicerades eller accepterades postumt.

De flesta av de antika stjärnbilderna, och ett fåtal av de nyare, går att dela in i ett antal mytologiska grupper, där dock vissa stjärnbilder, beroende på tolkning, kan ingå i mer än en grupp.

Störst av de mytologiska grupperna är inte oväntat den runt den störste antika hjälten Herakles/Herkules och hans 12 stordåd, 14 stjärnbilder med Herkules (Her) själv, det nemeiska Lejonet (Leo) i stordåd 1, den lerneiska Hydran (Hya) och Kräftan (Cnc) i stordåd 2, stymfaliderna (stora människoätande fåglar) Svanen (Cyg), Örnen (Aql) och Lyran (Lyr) i klorna på en gam eller örn med Pilen (Sge) Herkules sköt dem med i stordåd 6, tjuren från Kreta som Oxen (Tau) i stordåd 7, Draken (Dra) Ladon vid stölden av Hesperidernas äpplen (stordåd 11), och Herkules läromästare Kentauren (Cen) Kiron, som Herkules senare av misstag dödade. Fler figurer från myterna runt Herkules finns omnämnda som placerade på stjärnhimlen i olika källor men finns inte bevarade på vår stjärnhimmel.

En annan grupp är den runt Argonauterna med de 8 stjärnbilderna skeppet Argo Navis uppdelat i Kölen (Car), Akterskeppet (Pup) och Seglet (Vel), Väduren (Ari) vars gyllene skinn de sökte, och de nyare stjärnbilderna Svärdfisken (Dor), Flygfisken (Vol), Kompassen (Pyx) och Duvan (Col).

Gruppen runt hjälten Perseus innefattar de 7 stjärnbilderna Perseus (Per) själv, den etiopiska prinsessan Andromeda (And) som han räddade, hennes far kung Kepheus (Cep) och mor drottning Kassiopeia (Cas), hans flygande häst Pegasus (Peg), havsmonstret Cetus (Cet) som skulle sluka Andromeda, och Pegasus föl eller bror Lilla hästen (Equ). Etiopien var under antiken en benämning på landområden vars invånare hade mörkare skinn (av grekiska "eti"=bränt och "ops"=ansikte) än befolkningen runt Medelhavet, d.v.s. främst Afrika söder om Sahara men också vissa områden i södra Asien, i det här fallet möjligen Nubiens/dagens Sudans eller Eritreas kust mot Röda havet, medan en del källor hävdar att Andromeda kom från Jaffa/Joppa i dagens Israel/Palestina.

Gruppen runt jägaren Orion innefattar de 6 stjärnbilderna Orion (Ori) själv, hans hundar Stora hunden (CMa) och Lilla hunden (CMi), hans byte Haren (Lep), den himmelska tjuren Oxen (Tau) som försöker skydda de sju systrarna i stjärnhopen Plejaderna från honom, och Skorpionen (Sco) som dödade honom och som därför i sin position på motsatta sidan himlavalvet går upp när han går ned (dör).

Gruppen runt Stora björnen innefattar de 4 stjärnbilderna Stora björnen (UMa), Lilla björnen (UMi), Björnvaktaren (Boo) och hans hundar i form av den nyare stjärnbilden Jakthundarna (CVn).

Upp


Procedurer

Procedurer för att skapa materialet till den här sidan.

Upp


Logg

Omvänt kronologisk logg av uppdateringar som berör den här sidan.

Upp


Den här sidan, https://magnuz.se/astro/views/groups.html, © 2024 Magnuz of Sweden,
skapades 2024-02-18 och uppdaterades senast 2024-02-26 av Magnuz of Sweden.