Magnuz.se Stjärnhimlens Hav

Magnuz.se - Astronomi - Stjärnhimmelsvyer - Havet

Magnuz of Sweden astronomiska vyer av hela stjärnhimlen färgkodade för att visa vattenrelaterade (blå bakgrund) eller "torra" (grön bakgrund) respektive antika (ljus bakgrund) eller nyare (mörk bakgrund)stjärnbilder.

Vyerna är ortogonala i det ekvatoriella koordinatsystemet 2024-01-01 kl 00:00 UTC och riktade mot norra himmelspolen med prim uppåt (0h +90°), södra himmelspolen med anti uppåt (0h -90°), och norr (0h 0°), söder (12h 0°), öster (6h 0°) och väster (18h 0°), med norr uppåt.

Var och en av de 6 vyerna finns i två varianter, den ena med bara stjärnorna och de färgkodade bakgrunderna, och den andra med stöd i form av stjärnbildernas förkortade namn, de linjer man kan rita mellan stjärnorna för att märka ut stjärnbilden, det s.k. ekvatoriella koordinatnät som man brukar använda för att ange himlakroppars läge på stjärnhimlen, uppdelat i 24 klyftor om 15° av rektascensionens 24 timbågar som sträcker sig från den himmelska nordpolen till den himmelska sydpolen, och i 18 skivor om 10° av deklinationens cirkelbågar parallella med den himmelska ekvatorn, den s.k. ekliptikan som markerar Solens årliga skenbara vandring över stjärnhimlen genom de 12 stjärnbilder som ingår i zodiaken och som ligger till grund för astrologi och horoskop, och den s.k. galaktiska ekvatorn som markerar den skiva av stoft, gas och stjärnor som sträcker sig ut från "midjan" på vår egen galax Vintergatan.

Innehåll

Innehåll på den här sidan.

Upp

Vyer

Hemisfärvyer av stjärnhimlen.
Klicka på vyerna för fullstora (2048x2048), zoombara bilder.

Upp

Teckenförklaringar

Förklaring av tecken på vyer av stjärnhimlen.

Färger

Färger på vyer av stjärnhimlen.

Upp

Stjärnbilder

Stjärnbilder på vyer av stjärnhimlen.

Upp

Bakgrund

Bakgrund och historik om stjärnhimlens hav.

Havet var och är viktigt för grekerna. Det återspeglas i deras världsbild, mytologi och den stjärnhimmel vi till stora delar ärvt från dem. Åtminstone 12 av Ptolemaios 48 antika stjärnbilder är vattenrelaterade: Argo Navis (Skeppet Argo, idag uppdelat i Akterskeppet, Kölen och Seglet), Bägaren, Delfinen, Eridanus (floden), Fiskarna, Korpen, Kräftan, Stenbocken (Getfisken), Södra fisken, Valfisken, Vattenormen och Vattumannen.

De antika vattenrelaterade stjärnbilderna, tillsammans med områden av stjärnhimlen som inte indelats i stjärnbilder i avsaknad av ljusstarka stjärnor eller då de låg så långt söderut att de inte var synliga från dåtidens grekiska områden, ingick i ett stort sammanhängande område på stjärnhimlen som helt enkelt kallades Havet. I detta område återfinns idag de nyare stjärnbilderna Bildhuggaren, Cirkelpassaren, Duvan, Fenix, Flugan, Flygfisken, Gravstickeln, Indianen, Kameleonten, Kompassen, Lilla vattenormen, Mikroskopet, Oktanten, Paradisfågeln, Pendeluret, Påfågeln, Rombiska nätet, Sextanten, Svärdfisken, Södra triangeln, Taffelberget, Teleskopet, Tranan, Tukanen, Ugnen och Vinkelhaken.

Av de nyare vattenrelaterade stjärnbilderna i det himmelska Havet återfinns det nautiska navigationsinstrumentet Sextanten vid Vattenormens huvud, dess äldre släkting Oktanten runt den himmelska sydpolen, och den viktiga Kompassen strax ovanför det tidigare skeppet Argo Navis. Duvan, som åsyftar den fågel som skickades ut för att söka efter land från Bibelns Noaks ark, flyger strax akter om skeppet, uppbrutet i sina generiskt benämnda beståndsdelar Akterskeppet, Kölen och Seglet för att bereda väg för en omtolkning från det hedniska Argo Navis till den kristna Noaks Ark. Svärdsfisken och Flygfisken simmar under skeppets köl medan Lilla vattenormen utgör en nästan kontinuerlig fortsättning på floden Eridanus slingrande form. Alla dessa nyare stjärnbilder utom Sextanten ligger dock alltid under horisonten i Sverige.

Det himmelska havet påminner om hur det i verkligheten ser ut vid en del vattendrag under natten, från vattnet mot stranden, där de stjärnfattiga sydliga eller nedre delarna av stjärnhimlen motsvarar det mörka vattnet och de mer stjärnrika nordliga eller övre delarna av stjärnhimlen motsvarar land där det förekommer lyktor och facklor, och eldar för värme eller matlagning. Eldslandet i sydligaste Sydamerika har fått sitt namn efter detta fenomen.

Från det egentliga Greklands fastland, som sträckte sig från staden Pella i Makedonien, 40,8°N, ned till sydspetsen av Manihalvön i Peloponnesos, 36,4°N, så syns ingen del av det himmelska Havet vid horisonten norrut (krav: stjärndeklination > 90° - observationslatitud), då dess nordligaste stjärnbilder är Delfinen, Fiskarna och Kräftan, som likt vikar tränger in den annars "torra" norra stjärnhimlen, med respektive nordligaste signifikanta stjärnor γ Del (Al Salig) 16,2°N, σ Psc 31,9°N, och ι Cnc (Zubanah) 28,7°N. Däremot syns det himmelska Havet delvis österut och västerut. Detta stämmer också med Greklands geografi som ju omges av Balkanhalvön norrut, det egentliga Medelhavet söderut, Medelhavsvikarna Joniska och Adriatiska havet västerut, och Medelhavsviken Egeiska havet österut.

Däremot finns det ett par av de sydliga, icke vattenrelaterade stjärnbilderna som aldrig lyckas höja sig helt över det verkliga havet i söder (krav: stjärndeklination > observationslatitud - 90°), nämligen Kentauren och (i norra Grekland) Haren, med respektive sydligaste signifikanta stjärnor α Cru (Acrux, Södra korset var under antiken en del av Kentauren) 63,2°S, och ζ Lup 52,2°S. Med tanke på att det verkliga havet i söder är sönderhackat av land i form av uddar och många öar, och kentaurerna i mytologin sades härstamma från bergen i det sydligaste grekiska fastlandet Peloponnesos, så kan dock det vara ursäktat.

En krystad men lustig artefakt är att man kan urskilja en stiliserad karta av Grekland om man blandar Ptolemaios antika stjärnbilder med de mer sentida och utnyttjar den 1928 av IAU bestämda gränsdragning runt stjärnbilderna, sätter de vattenrelaterade stjärnbilderna, undantaget den subjektivt dubiösa Duvan, som hav och övriga som land. Rombiska nätet och Pendeluret bildar halvön Peloponnesos. Bildhuggaren, Gravstickeln, Duvan, Stora hunden och Haren bildar Greklands fastland. Stora hunden, Haren, Lilla hunden, Enhörningen, Orion och Oxen bildar Balkanhalvön. Ugnen, Fenix, Bildhuggaren, Tukanen, Tranan, Mikroskopet, Indianen och Påfågeln bildar Mindre Asien. Svärdfisken bildar Korintiska viken. Lilla vattenormen och södra Eridanus bildar Joniska havet. Norra Erdanus och Valfisken bildar Svarta havet. Flygfisken, Kölen, Seglet, Akterskeppet och Kompassen bildar Joniska havet. Vattenormen, Sextanten och Kräftan bildar Adriatiska havet.

Upp

Procedurer

Procedurer för att skapa materialet till den här sidan.

Upp

Logg

Omvänt kronologisk logg av uppdateringar som berör den här sidan.

Upp

Den här sidan, https://magnuz.se/astro/views/sea.html, © 2024 Magnuz of Sweden,
skapades 2024-02-05 och uppdaterades senast 2024-02-16 av Magnuz of Sweden.